Tro på mig då!


Just nu pågår en stor antifeministisk aktion i Hamburg. En våldtäktsman med vänner i den autonoma rörelsen blir försvarad med aggressivitet av flera självorganiserade utrymmen i staden. Deras beteende är inte ovanligt, de anser att kvinnan ljuger.

Den vanligaste lögnen om våldtäkt är förminskning och förnekelse. De flesta utsatta berättar det inte för någon. Felanmälningar och utpekanden är försvinnande få, vem är beredd att utsätta sig för alla ifrågasättanden och anklagelser som följer? Därför är det så viktigt att lyssna och agera när någon berättar om sina erfarenheter. Den personen behöver allt stöd den kan få. Alla ageranden sänder ut signaler till omgivningen, till de som har liknande erfarnheter och grupper måste ta problematiken på allvar.
br> Våldtäktsmannen flyttade tillbaka till Hamburg för ett par år sedan efter några års boende på landet. Kort därefter började han och hans vänner kränka och attackera den våldtagna kvinnan och vänner till henne. Obekväma konfrontationer i sammanhang där medvetenheten förväntas vara högre ökade och förvandlade dessa ställen till konfliktzoner. Alla försök till att mötas eller förklara blev stöddigt bemötta eller ignorerade.

När våldet ökade blev situationen out härdlig, så kvinnan och hennes vänner bestämde sig för att fråga efter stöd i den övriga politiska rörelsen. Hittills har 15 grupper och kollektiv gett kvinnan sitt stöd.
br> I ett uttalande från grupperna krävde de av våldtäktsmannen att sluta använda våld mot kvinnan och hennes vänner. Att sluta sprida sin version om våldtäkten, som ofta inkluderat namngivning av henne och att han skulle lämna staden igen. Detta eftersom det inte verkar finnas en annan möjlig utgång när han och gruppen runt honom agerar totalt tvärt emot vad som vore önskvärt vid en dialog. Uttalandet lämnades över till våldtäktsmannens vänner på Fischkopf, en skivaffär i ett husprojekt där han bor och jobbar idéellt och till Onkel Otto, en punkbar i ett husprojekt där de aktivt välkomnar och stödjer honom. Det krävdes också av ställena att sluta stödja våldtäktsmannen och att sluta använda våld mot kvinnan och hennes vänner. De uppmanades att skriva ett öppet uttalande om hur de ställer sig till frågan.

Det kom två svar på uttalandet. Ett från Fischkopf där dom påstår att kvinnan ljuger, att de aktivt stödjer honom och att de tänker fortsätta med det. Det andra uttalandet kom från en grupp av hans vänner där de har samma förhållningssätt och även förklarar vad de tycker är en ”riktig våldtäkt”. Det de beskriver är en gruppvåldtäkt där en kvinna blir bortförd, är fasthållen och blir penetrerad av flera olika män på rad, får sperma på hela kroppen och tvingas äta sperma.

Det är vanligt att bortförklara våldtäkt genom att jämföra med liknande extrema fall. Verklighenen ser oftast annorlunda ut. Vanligast är att förövaren är en välbekant person, ofta en som står nära och under en längre period tar större och större kliv över gränserna i kombination med annan manipulation. De som beskriver att våldtäkt är på ett speciellt sätt målar in sig i ett farligt hörn med skarpa gränser där det egentligen finns en uppsjö av olika sätt att skaffa sig makt över någon.

Många personer, kanske hundratals, är nu inblandade i denna historia i Hamburg. Prestige och grupptillhörighet verkar betyda mer än att reagera på övergrepp. Att möta situationen skulle leda till ökad kunskap och förståelse. Istället använder de sig de sig av utfrysning, hot och våld. Detta är delar av den våldskultur som drabbar kvinnor. Den är lika stagnerad och handlingsförlamad som rättssamhället. Den slår på dem som säger obekväma sanningar och möjliggör att fler övergrepp kan begås.

Cecilia
Annonser
yelah
glassfabriken
Anti-© 1898-2008