Activist Trauma Support

• Ur Brand nr 2 2007

Som aktivist är det ofta lätt att hamn i fällan av att försöka göra allt. Känslan av att vara otillräcklig kan ibland ta över och i slutändan ta kål på ens engagemang. Istället för att se revolutionen framför sig blir allt ett svart hål fyllt med tråkigheter. Vi har valt att översätta en artikel från aktivisttraumagruppen som bildades inför G8-mötet i Skottland. De visar på att istället för att ge upp eller ignorera problem så kan vi arbeta preventivt och stödjande, med varandra och mot de system som vill att vi ska knäckas.

Ett av de ämnen som varit tabu att prata om alldeles för länge är att prata om de emotionella konsekvenser vår aktivism har på oss. Två av de mest allmänna direkta effekterna vår aktivism har på oss är trauma och utbrändhet. Staten (och även andra) våldsutövare lämnar inte bara fysiska sår, men också psykologiska, som post-traumatisk stress. Att vara väldigt aktiv och bära mycket ansvar medan du samtidigt känner att du inte gör tillräckligt kan resultera i utbrändhet. Både trauma och utbrändhet kan hända vem som helst och är inte på något sätt ett tecken på svaghet. Men om vi är förberedda, informerade och beredda på att stödja varandra kan vi stå emot och hantera symptomen för utbrändhet och trauma mycket bättre.

Emotionell första hjälpen

”Activist Trauma Support” startades 2005 för att stödja aktivister efter traumatiska upplevelser i samband med G8-mötet i Skottland. En bred grupp av människor, från aktivister som deltagit i traumastödworkshops till erfarna psykologer och rådgivare möttes, organiserade ett team för traumastöd och arbetade främst inom tre olika huvudområden. Det första var utbildning, där ordna workshops, skriva ihop informationsmaterial, bygga en hemsida, skriva artiklar och hålla föredrag låg inom arbetsområde. Det andra området var emotionell första hjälpen. De skulle erbjuda återhämtningsutrymmen med utbildade lyssnare (inklusive rådgivare och psykologer), massörer och fikautrymmen. Även en 24-timmars hjälplinje, en säker plats för akuta ärenden och debriefingar av grupper ledda av underlättare upprättades. Sista området var långtidsstöd, där vi ville erbjuda telefon och e-mailsupport, personliga möten och skapa en personlig databas på vår hemsida med kontakter för stöd.

Positiv respons

Vi fick en väldigt positiv feedback om vårt arbete. Det blev tydligt att arbete av det här slaget behövdes och att vi lyckats bryta tabut runt att erkänna de emotionella konsekvenserna av det polisvåld som drabbar oss. Vi ser på traumastöd som en nödvändig del av antirepressionsarbete. Statens taktik gällande repression är också psy kologisk, i försök att skrämma bort oss från gatorna. Vi har bara en chans om vi står fast och stödjer varandra genom efterdyningarna av politiskt våld.

Polisvåld som svar på politiska protester är en genomgående taktik och innebär så mycket mer än fysiska skador. Många av de människor som blir attackerade av polisen eller har blivit vittnen till statligt våldsutövande är lämnade ensamma och måste ta itu med svåra emotionella konsekvenser. Ofta stigmatiseras de och ses som “svaga” eller så lämnas deras symptom utan att bli synliggjorda. I verkligheten har trauma överhuvudtaget inte något att göra med personlig svaghet. Det är en normal respons till en abnorm situation och behöver tas itu med seriöst. Symptom kan vara djupgående och ihärdiga och inkluderar återblickar, mardrömmar, självmedicinering med droger och alkohol, isolering, tillbakadragande, oro och sömnproblem.

Välmåendeområdet vid klimatlägret

I september 2006 samlades folk vid ett klimataktionsläger vid Leeds i England för tio dagars diskussion, direkt aktion mot DRAX kraftstation (en av de största utsläpparna av koldioxid i Nordeuropa) och även för att diskutera positiva alternativ till det rådande klimatkaoset. Vid förberedningen för lägret omprövade och justerade vi våra mål som grupp. Erfarenheten efter G8-mötet hade lärt oss tre huvudläxor. Dels att “trauma” är en för snäv definition. När du erbjuder traumastöd är du oftast den som erbjuder det närmaste tillgängliga emotionella stödet för människor och personliga konflikter passar definitivt inte in i de smala ramarna. Vi såg också att ett ytterligare arbete med att förhindra utbrändhet behövs. Efter G8-mötet i Skottland var organisatörer utmattade i månader efteråt. Till sist såg vi att ett paradigmskifte behövs inom aktivistkulturen mot en kultur som är mer medveten och respektfull mot känslor.

Viktigt att börja prata

Med dessa punkter med oss satte vi upp välmåendeutrymmet på klimatlägret. Idén var att kunna erbjuda en lugn yta, borta från centrum av lägret utan att för den skull bli för isolerad. En stor skylt vid ingången sa “Kom in- för att ta en paus, stressa av, ta det lugnt, dricka en kopp te, prata med någon, återhämta dig, boka en massage eller en rådgivare”. Vår avsikt var att ta bort stigmat och rädslan och göra det lättare för människor att engagera sig med oss. På insidan hade vi tre områden; en mottagning med informationsmaterial om trauma, utbrändhet och om hur du handskas med polisen, ett område du kunde göra te och sitta ner i, ett återhämtningsområde där folk kunde lägga sig ner och två små privata utrymmen för massage och samtal. Många människor kom in och använde utrymmet, som var öppet dygnet runt. Besökarna sträckte sig från nyckelorganisatörer som kom för en paus och lite massage till dem som traumatiserats, hade sovit för lite eller bara behövde prata med någon eller få en tyst stund borta från allt.

Sammanfattningsvis var erfarenheten positiv och vi fick en massa feedback. Speciellt intressant var de förändringar du inte kan mäta- hur människor tänker och pratar annorlunda, hur det känns annorlunda att vara på ett ställe med ett välmåendeutrymme där personligt välbefinnande erkänns som en viktig aktivistfråga. Några tyckte att det var betryggande, på samma sätt som att ha människor med medicinska kunskaper runt sig, även om de inte själva behövde använda utrymmet för tillfället.

Det här är en läroprocess för oss alla. Det kändes verkligen bra att vara en del av klimatlägrets politiska succé, speciellt med tanke på att vi är med och bekämpar repression på sätt som gör vår rörelse starkare och mer allsidig.

Activist trauma support