R.A.T - Renewing the Anarchist Tradition

• Ur Brand nr 2 2006

Renewing the Anarchist Tradition - konferensen som hölls den 29 september till den 1 oktober på Goddard College Plainfield, Vermont är ett anarkistiskt möte som hålls en gång om året. Det är ett av instituten för projektet anarkistiska studier som har varit igång sedan början av 90-talet. För att kunna omvärdera och nyskapa de sociala och politiska traditionerna inom anarkismen behövdes ett akademiskt forum med detta syfte.

Konferensens mål är att hjälpa till att skapa en ny generation av antiauktoritära akademiker i motsats till konferenser som vill skapa anarkistiska organisationer eller principförklaringar, fokusera på ”livsstilsanarkism” eller gör-det-själv workshops. Denna är en av de mest respekterade konferenserna i Nordamerika och den som får störst uppslutning av den akademiska eliten, men har även ett bra rykte utanför den akademiska sfären. Även om det inte är uteslutande akademiker som träffas på RAT längre ligger fokusen helt klart på anarkistisk teori och hur den kan appliceras i nutid, tex. hur fungerar Malcolm X och queerteori ihop? Hur påverkas anarkistiska rörelser och organisering av det rundresande som aktivister står för och vad innebär postanarkism?

De flesta av de 200 förregistrerade deltagarna har minst en universitetsutbildning bakom sig. Detta leder ju till att det flesta av presentationerna innehåller ett typiskt akademiskt språk och många presentatörer presenterade och testade sina avhandlingar. Många citerar och hänvisar till varandra vilket gav mig en tydlig känsla av intern hyllning och ett bekräftelsebehov presentatörer emellan.

Ett fåtal föredrag kopplade till vad man kan göra praktiskt men annars var det mesta helt på ett teoretiskt plan. Konferensen väcker ändå många tankar hos en och därav är RAT en viktig händelse för den anarkistiska rörelsens utveckling idag.

Hos de som fokuserade på vad vi kan göra som individer återkom ständigt frågan om organisering upp. Hur kan vi i väst organisera oss på ett bra sätt, när globaliseringen gör att vi förflyttar oss på ett sätt som vi aldrig gjort förut? Och när vi väl organiserar oss måste det handla om frågor som är förankrade i folks verkligheter.

Ramsey Kanaan, från AK press, talade om hur viktigt det är vara tydlig med sin politik och att inte fastna i en ”en frågas politik”. Vad han menade med detta var att vi som organisatörer måste ha mer av ett koncept än bara en fråga. Vad händer om vi jobbar med en fråga i vilken vi finner framgång och folk blir intresserade och vill veta/göra mer, men när frågan är över finns det ingen ny vi kan slussa in dem i? Dessa riskerar då att bli så kallade ”tappade anarkister”.

Problemet med anarkister idag som han ser det är att de inte är redo, inte tillräckligt förberedda, har svårt att hantera ”vanliga” människor samt att autonoma subkulturer ofta isolerar sig. Vi måste här ha en struktur som hjälper oss kring hur vi ska fånga upp intresserade under vägen och få fler involverade i vår kamp.

Ett annat problem är att anarkister vägrar acceptera och diskutera klass inom rörelsen idag, som ofta tenderar att domineras av medelklassen. Klass - och då särskilt arbetarklassen - har alltid varit i fokus inom den anarkistiska rörelsen, men Ramsey hävdar att det behövs en modifiering av begreppet klass och en ny syn på den egna klasstillhörigheten. Om vi väljer att bara titta på klass från ett ekonomiskt perspektiv så är vi i nord, som identifierar oss som arbetarklass, på en global nivå medelklass jämfört med arbetarklassen i syd.

Fixeringen och romantiseringen av arbetarklassen har fått för mycket utrymme inom rörelsen. Många inom rörelsen har en ganska typisk medelklassbakgrund. Detta borde bara vara ett konstaterande - det är ju ingenting någon kan göra något åt. Istället borde detta nyttjas inom rörelsen. Som exempel kan man tänka på att det finns många medelklassanarkister som har en universitetsutbildning i ryggen. Istället för att försöka dölja detta eller få skit för det kan man t.ex. starta utbildningscirklar där man delar med sig av kunskaperna. I vissa situationer, som när borgarna vill förändra a-kassan, kan det ju vara bra att ha en djupare insikt om hur förslagen är tänkta i relation till skattesänkningar, jobbavdrag etc. för att kunna se hur man kan göra motstånd på bästa sätt. När denna kunskap finns inom gruppen måste de som är privilegierade med den, kunna dela med sig av sin makt utan att detta leder till ett skapande av hierarkier och dominans över andra i gruppen. Vi har alla olika erfarenheter och möjligheter inom rörelsen, dessa borde användas i medvetandehöjande, inkluderande och kunskapsutjämnande projekt.

När man talar om att ”vinna eller förlora” så är det ju alltid de som är bäst förberedda, de som är redo och bäst organiserade som ”vinner”. Ett exempel som togs upp här var hur anarkister i Skottland började organisera sig runt en skattefråga. De fick ett enormt stöd av folket runt om och lyckades stoppa förslaget. Mot slutet av denna aktion hade andra grupper fått R.A.T - Renewing the Anarchist Tradition “Här hävdar Ramsey att anarkister tyvärr har mycket att lära av kommunisterna” upp ögonen för denna kamp och hur framgångsrik den var. Dessa andra grupper var olika kommunistgrupper som klampade in på möten och helt enkelt tog över. De gjorde denna sakfråga till deras och eftersom anarkisterna saknade en intern struktur för hur de skulle hantera detta skedde alltihop mycket smidigt till kommunisternas fördel. Här hävdar Ramsey (extrem kommunisthatare som han är) att anarkister tyvärr har mycket att lära av kommunisterna, som faktiskt lyckades väldigt bra att få med folk genom att vara organiserade, genom att synas och genom att ha ett utbrett socialt nätverk som är väl förankrat bland folk. Anarkism innebär inte som “Anarkismen bör skilja på maktrelationer och dominans - makt kommer alltid att finnas i ett samhälle och är inte dåligt i sig. Det som är dåligt och som bör försvinna är utövningen av dominans över andra individer: det är detta som skapar hierarkier av olika slag.” många verkar tro kaos och strukturlöshet, utan bygger tvärt om på en ordentlig organisation och en tydlig struktur. Men strukturen är platt och rollerna roterar: man jobbar aktivt tillsammans mot skapandet av dominans i form av olika hierarkier.

Något annat som det talades en hel del om och som är högst relevant för den kamp som bedrivs på denna sida atlanten är post-anarkism. Detta begrepp är numera väldigt utbrett, i synnerhet bland akademiker i USA, och det är också minst sagt värt att fundera över. Post-anarkism är en reaktion mot den klassiska anarkismens syn på staten och makten. Enligt postanarkismen så fungerar den klassiska anarkismen enligt samma principer som marxismen, men kritiken mot klassystemet riktas istället mot staten. Vare sig man talar om den kollektiva, den individualistiska eller någon annan gren av anarkismen så har de alla något gemensamt, och det är deras kritik och avståndstagande från politisk auktoritet i alla dess former. Dessutom finns även en övertygelse om att all makt är förtryckande, utnyttjande och avhumaniserad. Staten är huvudmålet för anarkismens kritik, och det första som revolutionen bör krossa.

Både Bakunin och Kropotkin talade om en slags inbyggd vilja hos människor att ha makt. Problematiken blir då; om människan vill ha makt, hur kan man då vara säker på att en revolution som har som mål att förstöra makten inte blir en revolution för att ta makten? Post-anarkismens svar på detta är att helt enkelt att inse att vi aldrig kan bli fria från makt och istället börja använda eller förhålla sig till makt. Anarkismen bör skilja på maktrelationer och dominans - makt kommer alltid att finnas i ett samhälle och är inte dåligt i sig. Det som är dåligt och som bör försvinna är utövningen av dominans över andra individer: det är detta som skapar hierarkier av olika slag.

Men det fanns även andra intressanta föredrag, särskilt ett av Jenna och Bob Torres om djurrätt och kapitalism. Jag tror att jag kommer åka igen om jag har möjlighet, men då med ett lexikon i handen. Engelskan som talades är på en ganska hög nivå och man bör nog känna sig väldigt bekväm med språket om man överväger att åka. Alla olika presentationer finns på Institutet för Anarkistiska Studiers hemsida www.anarchist-studies.org

Vix