100 år i Brand - Louise Michel
Den 10 januari 1905 dog den franska revolutionären Louise Michel, även känd som “Den röda jungfrun”. I Brand nummer två samma år gjorde den franske författaren Lucien Descaves ett personporträtt av henne, han la inte tonvikten på hennes politiska gärningar utan på hennes godhet.
Det är kanske inte så förvånande men ändå ledsamt att se hur en kvinna med stort politiskt förflutet och som så tidigt började protestera mot männens förtryck av kvinnor, reduceras i sekelskiftets Brand till att endast vara just en stereotyp god kvinna. “Men i grunden överdref hon sin förmåga att hata; hon trodde sig endast om att kunna det. Hon kunde icke hata, hon kunde icke annat än älska. Hon var skapad för att uppoffra sig.” Det är en skam att se hur kvinnor fortfarande skildras på liknande sätt i media. Att deras känsloliv och kroppar får mer fokus än deras faktiska gärningar. Det vill vi i Brand ändra på, Louise Michel är värd upprättelse.
Under kriget 1870-71 organiserade hon volontärer att försvara Frankrike mot preussiska armén, för det fängslades hon. Några månader efter sin frigivning fängslades hon igen för att ha organiserat en demonstration utan för Hotel de Ville, där den styrande regeringen befann sig. På anklagelserna svarade hon: ”Jag kan inte ha organiserat någon demonstration mot regeringen, detta därför att jag inte längre erkänner regeringen”.
Hon var aktiv i Pariskommunen som bildades efter att folket återtagit Paris 18 mars 1871. Pariskommunen ville skapa frihet och jämlikhet för alla invånare i Paris och Louise hängav sig åt revolutionen, stred på barrikaderna redo att offra sitt liv i kampen för frihet. Efter Pariskommunens fall dömdes hon till livstidsdeportering från Frankrike. Hon begav sig till Nya Kaledonien där hon blev medveten om förtrycket mot ursprungsbefolkningen, kanakerna. Hon stödde deras frihetskamp och kämpade mot rasismen som drabbade dem.
Louise återvände till Frankrike 1880 när alla aktiva i Pariskommunen beviljades amnesti och fortsatte sitt politiska arbete genom att skriva artiklar om strejkers effekt och samlade in pengar till stöd för strejkande. Hon åtalades 1883 för att ha lett en folkhop i plundringen av bagarbodar och dömdes till sex års fängelse och att i tio år stå under polisuppsikt. Louise blev senare benådad och de sista åren av sitt liv åkte hon runt och talade för anarkism.
Brandkollektivet
