KAMPANJEN MOT STATLIG RASISM

Kampanjen mot statlig rasism är en grupp som har funnits i Malmö i cirka ett år. Syftet med kampanjen har varit att föra upp Sveriges inhumana flyktingpolitik på dagordningen, bland annat genom att protestera mot flyktingpolitiken i stort men också genom att ta upp konkreta fall. Förutom enskilda individer har kampanjen bestått av medlemmar ur grupper som Asylgruppen, Autonomt Motstånd, Iranska flyktingrådet, Iraks kommunistiska parti, Malmö Anarkister, Ung Vänster, Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Vi har arbetat en del med spektakulära och humoristiska aktioner som har fått bra respons av allmänheten.

Okupation av tullhusets tak

Den 11 december gick ett tiotal personer upp på passpolisens tak vid flygbåtarnas terminal i Malmö. Vi höll upp banderoller med texter mot nationalism, rasism och Schengenavtalet och för rätten till asyl och för öppna gränser. På taket hölls tal och spelades musik och nedanför delade vi ut flygblad och pratade med förbipasserande. Som konkret exempel hade vi den inhumana behandlingen av den kurdiska familjen Demir (som nu har fått uppehållstillstånd i Sverige. Grattis!).

Bevara Sverige snålt

Den 15 december hade Vellinge kommunfullmäktige möte (Vellinge är en kommun utanför Malmö som vägrar ta emot flyktingar. Moderaterna har egen majoritet med 60 procent av rösterna). Ett antal mycket välklädda aktivister från oss som kallade sig för "Bevara Sverige Snålt" avbröt mötet genom att meddela att "Vi i Malmö har i dag beslutat i en omröstning att vi inte vill ha några Vellingebor hos oss. Detta efter att en majoritet noga har lyssnat på fördomar, förtal och snåla debattinlägg. Vi har helt enkelt inte råd eller lust att lära känna några Vellingebor". Eftersom det var kommunfullmäktiges sista möte för året var pressen redan där och vår aktion fick mycket publicitet i media.

Utställning på Stadshuset

I början av januari gick vi ut med att det skulle vara en utställning mot statlig rasism på Stadshuset i Malmö och att det skulle bjudas på fika. Vi hade gjort i ordning ett förtiotal affischer och tidningsartiklar som vi hade affischerat upp på Stadshusets stora fina rutor. De handlade om flyktingpolitik, familjen Demir och Kurdistan. Vi höll tal, satte upp banderoller och delade ut flygblad. Det var inte så många som kom på "vernissagen" men affischerna satt uppe hela veckan så det var många son såg dem. Polisen kom dit men såg inte affischerna på grund av alla som stod och läste så ingen greps för olaga affischering.

Demonstration mot förvaret

Den 26 februari anordnade vi en demonstration som gick till Invandrarverkets förvar i Malmö. Förvaren är slutna institutioner där asylsökande kan spärras in på obestämd tid om de till exempel inte kan uppvisa fullständiga identitetshandlingar eller anses benägna att gömma sig. Det finns förvar i Malmö, Göteborg, Flen och Stockholm. Vi la demonstrationen samma helg som Nätverket mot rasism hade sin årskonferens så det hela blev hastigt påkommet. Det var ungefär 150 deltagare. Det låga deltagarantalet berodde delvis på att demonstrationen var på en lördagskväll och på att det var få inom vänstern och den antirasistiska rörelsen som kände till förvaren.

Fler demonstrationer

Den 9 september ordnade vi en andra demo mot förvaret och nu försökte vi få andra orter att haka på. I Stockholm demonstrerade ett hundratal personer mot förvaret där. Med bakgrund av den dåliga uppslutningen vid den första demon hade vi ordnat flygbladsutdelningar varje månad med info om förvaren och uppmaningar att demonstrera. Det var samma dag som RTS i Malmö vilket gav gratis publicitet till bägge grejorna, större motivation för folk att resa till Malmö men kanske skrämde bort en del från vår demo. Denna gång var demon jävligt bra organiserad med konferencier, trubadur och två samlingsplatser (det är långt till förvaret!). Denna gång deltog 350 pers, mer än dubbelt så många. Intrycken från demon var också många; kul med bra stämning och mycket folk; massiv, provocerande filmning och snutbevakning; och det frustrerande i situationen vid förvaret med flyktningar som höll upp lappar där det stod "Help us, we are dying!". Snutens film från demon har använts i en förundersökning mot en reclaim the streets-aktivist. Vi planerar att protestera mot detta. Efter den sista demon har vi legat lågt ett tag.

/ Kampanjen mot statlig rasism Malmö

INGEN MÄNNISKA ÄR ILLEGAL

Nätverket Ingen människa är illegal består av människor som haft "förmånen" att växa upp innanför Fort Europas murar, eller som på ett eller annat sätt lyckats kravla sig över dem. Folk, helt enkelt, som har tröttnat på att se grabbarna grus fixa till förintelsekonferenser, utan minsta koppling till de förföljelser som pågår nu. Kan svenska politiker fördöma Haider, när den österrikiska flykting"politiken" knappast är värre än den för EU gemensamma? En politik som slår undan fötterna på de som i god tro hoppades att länder som gamla fina Sverige skulle erbjuda dem en fristad från det förtryck deras liv blivit en enda lång flykt ifrån.

Som det ser ut här i världen finns det många orsaker att fly. Det som kallas asylrätt är i princip avskaffat i Sverige och EU. När någon som inte kan tänka sig att återvända till sitt så kallade hemland fått definitivt avslag på sin asylansökan återstår bara ett alternativ - att gå under jorden. Att i princip leva utan några som helst rättigheter, med år av ångestfylld väntan framför sig, hemligen gömd från polis och myndigheter. Den som klassas som "illegal" har inte tillgång till det där sociala skyddsnätet, och kan på grund av polisens hetsjakt heller inte organisera sig och bevaka sina intressen.

Man behöver ingen fil kand i hjältevetenskap för det här

Ingen människa är illegal är ett Stockholmscentrerat (än så länge) nätverk. En del av oss har mer personlig kontakt med asylsökande som har fått eller är rädda för ett avslag på sin ansökan. Det kan det handla om allt från att sköta kontakter med jurister och myndigheter till att försöka ordna med de ständiga flyttarna, spela fotboll med barnen. Men lika viktig som kontakten med flyktingar är att föra ett opinionsarbete. Det arbetet kan innebära att ordna demonstrationer, hålla föredrag och skriva artiklar för att rikta uppmärksamhet mot den skrämmande utvecklingen inom flyktingpolitiken. Man behöver inte ha någon fil kand i hjältevetenskap för att kunna göra något. Det räcker med ett engagemang.

Vi har nära kontakt med FARR, flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, och främst då Stockholms asylkommitté. Det är genom Stockholms asylkommitté som vi kommer i kontakt med flyktingar och FARR:s långa erfarenhet gör också att de har mycket kunskap vi kan ha nytta av.

Första steg bli kontaktperson

Av förklarliga skäl blir illegala flyktingars kontakt med övriga samhället ofta mycket begränsad. Därför kan det fylla en stor funktion att bara vara vän. Ett första steg in i engagemanget kan vara att bli kontaktperson till en flykting, utan att ha något ansvar för det juridiska i asylprocessen. Efter hand lär man sig mer och kan ta större ansvar. Om flyktingen redan har kontakt med en asylkommitté kan de sköta de mer kluriga sakerna.

Människor är som bekant olika och har olika behov, och som kontaktperson är det omöjligt att på förhand veta exakt vad som kommer att behövas från dig. Det visar sig efterhand. En fördel är självklart om man är många som arbetar tillsammans. Då kan man både avlasta varandra om det blir för tungt och man kan hjälpas åt att söka reda på den kunskap man behöver. Om någon vill starta en grupp, utanför FARR:s befintliga grupper, hjälper vi gärna till med tips utifrån våra erfarenheter. Skicka ett mejl så kan vi alltid hitta ett smart sätt att organisera det hela!

När man väl har blivit involverad i ett fall är det svårt att dra sig ur. Det finns alltid behov som behöver täckas. Att fungera som stödperson medför ju också ofta, även om det inte är något att eftersträva, att människor står i beroende av dig. Därför är det viktigt att se till att man går ut lugnt och inte tar på sig mer än man orkar med. Man får vara försiktig så att engagemanget inte blir en plåga och ett dåligt samvete. Man är till större nytta om man känner sig hemma i sin uppgift.

Vi är många nu som har tröttnat på dehumaniseringen och bestämt oss för att tillsammans försöka göra något för de medmänniskor som mosats under konungarikets smutsiga fotsula. En ny folkrörelse gror, fler än du anar deltar. Din lokala matvaruexpedit, en gammal lärare, spärrvakten - det här är alldeles för angeläget för att strunta i. Snart är varenda invånare i landet aktiva i motrörelsen. Utom dom som är upptagna med att fixa den där förintelsekonferensen för att rentvå sig från den skamliga historien, förstås.

Nätverket Ingen människa är illegal Stockholm