Underjordisk kamp mot homofobin i Vitryssland
Efter en veckas seminarie i Vitryssland är jag och Svetlana Plavsyuka på väg till den lesbiska underjordiska organisationen Yanas kontor i Minsk, som hon är ledare för. De har 220 medlemmar, ett ganska högt antal med tanke på att de i princip är en illegal organisation, och de kommer främst från Vitryssland men också från Ukraina, Ryssland och Litauen. När organisationen skulle registreras fick de först avslag, skälet var att de använde ordet lesbisk i sina stadgar. Nu, efter flera års strid med myndigheterna, har Yana fått ett organisationsnummer men officiellt är det bara en organisation för unga kvinnor. Yana ordnar träffar, fester och gör ett fanzine för lesbiska. De jobbar också för att förändra det vitryska samhällets attityder och har åtta olika avdelningar i landet.
Anledningen till att jag är här, är att jag och Svetlana tillsammans med 17 andra ungdomar från Sverige och Vitryssland har blivit inbjudna att delta i ett seminarium om påverkansarbete och det här är sista dagen. Det är en solig och vacker höstdag, himlen är klar, gräsets gröna färger blir bjärta emot de kolossala, gråa, typiskt sovjetiska höghusen. Vi tar spårvagnen och när vi kommer fram till kontoret väntar fem andra medlemmar för att träffa oss. Det är bara en som kan engelska och hon ska hjälpa mig att tolka. De föreslår att de ska ta mig på en sightseeing i Minsk. Vi går i trädgårdar och längs vatten, det finns inte många gamla hus kvar, de flesta blev förstörda under andra världskriget. Vi sätter oss i en park som är en vanlig mötesplats för alla som inte är heterosexuella. Det är ännu tidig eftermiddag och parken är ganska tom. Svetlana beskriver den som en demokratisk plats där alla som kommer träffas på lika villkor:
–Här kan vi träffas utan att betala dyrt inträde. Det finns andra mötesplatser som gayklubbar, men de är för dyra för ungdomar och studenter dessutom riktar de sig mest till homosexuella män. Bögar träffas också på offentliga toaletter och badhus.
Sedan presidenten Aleksandr Lukasjenko kom till makten så har den redan svåra situationen blivit sämre för homosexuella.
–Enligt myndigheterna så existerar inte homosexualitet, säger Svetlana. Det är inte sällan som öppna HBT-personer blir nedslagna, vissa har till och med blivit mördade, men polisen väljer att blunda för våldet. I princip alla tidningar och medier kontrolleras av staten.
–Nyligen har det lagts ett förslag till den ryska duman att göra homosexualitet olagligt och eftersom Vitryssland tenderar att följa det som Ryssland bestämmer sig för finns det anledning till oro. I framtiden vill Yana förutom att fortsätta med tidningen öppna en kuratorsmottagning, ordna juridisk hjälp för homosexuella kvinnor, jobba för en könsneutral äktenskapslagstiftning, stötta andra grupper och utöka det internationella samarbetet med liknande organisationer. När vi skiljts åt slår det mig vilka fördomar jag haft om hur det skulle vara att vara här och hur ickeheterosexuella skulle vara här. Jag undrade om det kunde finnas hopp med sådana förutsättningar de har. Jag trodde på något sätt att de inte skulle våga vara så öppna som de är. Jag tänker på att flera av dem var tydliga könsöverskridare och jag får respekt för hur modiga dom är. Det är så fantastiskt hur de, trots alla motgångar och problem, kan se möjligheter och lösningar. Jag tänker att du kanske tvingas till att bli så stark när du lever under ett sådant förtryck och hela tiden måste kämpa för rätten att vara dig själv. Tänk om svenska HBT-organisationer hade lite av den glöd och kompromisslöshet som Yana har så skulle det var oändligt mer spännande.
Eli
