Brandtal #3 2004
Det är höst igen. Politiskt befinner sig Sverige på samma ställe som för tre år sen. USA hämnas sina två torn och Sverige har toppmötet i Göteborg som inte går att släppa. 2001 sa media att Avenyn blev våldtagen. Det var ingen våldtäkt, utan en spark i skrevet från oss som fått nog. Det var banker, multinationella företag och även samförståndet vi reste oss mot. Samförståndet som bara funkar en väg; uppifrån och ner. I början av september i år utlämnade Holland aktivisten Maarten Blok till Sverige för att åtalas för händelser i samband med toppmötet i Göteborg. Att myndigheterna fortfarande lägger så mycket energi på att söka upp enskilda människor och straffa dem är beviset på vad vi tillsammans verkligen åstadkom då. Ett bevis på att repression inte orsakar tystnad eller passivitet, utan fortsatt kamp och vilja.
I det här numret visar vi fler som riktat in sig på media i kampen för att skapa ett annat samhälle. Vi har redan tagit plats i tv, som det subjektiva mediakollektivet SUB TV skriver om. Vi har redan tagit plats i radio, på internet och i det allmänna utrymmet i form av till exempel graffiti. Det behövs ingen strategi för att lyckas, men med hjälp av en går det att komma längre. Italiens aktivister är välbekanta i att hacka media i en miljö som är mer repressiv än den svenska.
Vi vet att det finns många som inte är nöjda. Vi är inte nöjda. Därför fortsätter vi att ge ut Brand, för att ge inspiration och ge mod. Vi är en del av alla revolutionära grupper och människor som valt media som kampmetod. Vi trampar borgarklassen, mediaägare och makthavare på tårna. Det är ett ordentligt avtryck, gjort av kängor, sneakers och klackskor. Det känns. Vi flåsar i deras nackar och våra skuggor sträcker sig långt över deras lunchbord. Vi frågar inte om lov, vi ställer oss mitt i offentligheten och pumpar ut vårt budskap på högsta volym. Vi knackar inte på någon dörr som ingen öppnar. Vi har för längesen sparkat in den. Vi är överallt.
Brandkollektivet
