Anarkism & ekologi

• Ur Brand nr 1 2008

"[Vår rörelse]... har alltid hyst ett intensivt intresse i lämplig ekologisk omsorg av jorden, och dess historia, teori och praktik rymmer värdefulla ledtrådar och förslag till hur vi skulle kunna övervinna den pågående ekologiska krisen som konfronterar människosläktet."
- Graham Purchase
Anarchism and Ecology

Allt fler börjar bli medvetna om den världsomspännande miljöförstöringen och dess katastrofala konsekvenser för miljoner av människor. Ett klimathot så pass allvarligt att om vi inte agerar riskerar att slå ut allt liv på vår planet.

Denna växande medvetenhet har politiker och kapitalister inte varit sena med att försöka utnyttja till sin fördel. Det finns röster att vinna och pengar att tjäna.

Idag debatteras klimatfrågan flitigt och ges stort utrymme i de stora mediekanalerna. Dessvärre osynliggörs roten till problemet. Någon kritik mot den globala kapitalismen - i högsta grad ansvarigt för den massiva ekologiska förödelsen - är i dessa kanaler svårfunnen. Inte så konstigt i sig, bara en bekräftelse på den idag nästintill totala liberala hegemonin på mediemarknaden och vilkas intresse de egentligen representerar - den styrande klassens. Istället fylls det mediala utrymmet och ledarsidorna med en aggresiv marknadföring för grön kapitalism och utbyggd kärnkraft, vilket snart är verklighet om borgarna och batongliberalerna får som de önskar.

Verkligheten är den att produktion för profit ofrånkomligen innebär domination och exploatering av människor, naturförstörelse, meningslös produktion och föroreningar. Det kapitalistiska systemet har historiskt sett, precis som andra toppstyrda och centralistiska system betraktat naturen som endast en tillgång till profit utan någon som helst tanke på exploateringens konsekvenser. Det kapitalistiska systemets logik - nödvändigheten av expansion - är till sin natur antiekologisk och därmed oförenlig med en ekologiskt hållbar utveckling.

Anarki och ekologi

Ekologin har alltid varit en viktig tråd i anarkismen. Både i teorin och praktiken. Även om den tidiga anarkistiska rörelsen kanske inte kan sägas ha varit en medveten grön rörelse, ägnade den ekologin visst intresse. Om än inte systematiskt gröna tänkare hittar vi gröna implikationer eller sentiment i arbeten hos tidiga teoretiker som P. Kropotkin och E. Reclus (1). De hade visioner om ett anarkistiskt organiserat samhälle där det urbana samhället, industrin och jordbruket integreras inom den omkringliggande ekologiska regionen. Och en förhoppning om att energiförsörjningen en dag skulle tillgodoses av lokala, förnyelsebara och alternativa energikällor och användandet av decentraliserad och alternativ teknologi.

Reclus och Kropotkin, personliga vänner och två av sin tids mest inflytelserika anarkister, var båda geografer och anarkistiska kommunister som använde geografin som vetenskapligt underlag för anarkismens sak. Enligt Graham Purchase var det under denna tid ingen slump att anarki och geografi sammankopplades intellektuellt (2). Geografin som ny vetenskap - så till vida den studerade kulturer jämlikt i relation till förändringar i fysiografi, vegetation och klimat, representerade för sin tid en radikal utmaning och tilltalade en stor mängd människor som önskade kombinera sin kärlek till naturen med radikala sociala och politiska ideal (3).

Reclus såg i sin vision en framtida världsharmoni grundad på den regionala återintegrationen av människan med naturen och ägnade specifikt intresse för jordens harmoni och människans relation till den - jorden som människans hem och vad vi gjort för att både förstöra och förbättra den (4). Grundenheten i den framtida socialanarkistiska ordningen såg Reclus i den autonoma och ekoregionalt integrerade staden och var precis som Kropotkin djupt influerad av Pariskommunen 1871. Både Reclus och Kropotkin såg inte kommunerna i den framtida anarkistiska och ordningen som små och isolerade samhällen utan snarare som relativt stora, autonoma och relativt självförsörjande agroindustriella tätorter, som störst skulle kunna vara i Paris storlek (5).

I The Conquest of Bread och Fields, Factories and Workshops, försöker Kropotkin ge förslag på hur ett sådant anarkistiskt samhälle skulle kunna förverkligas och skissa den kommande revolutionens fria kommuners ekonomiska, sociala, institutionella och ekologiska grund (6). Att integrera jordbruksproduktionen i den urbana miljön skulle inte bara skapa en mer balanserad agrar-urban miljö genom att minska dess alienerade och kontrasterande positioner utan även skapa en grönare, hälsosammare och trivsammare stad i hållbart förhållande till naturens biologiska och evolutionära tendenser (7).

Kropotkin tog avstånd från de extensiva odlingsmetoder som endast tjänade till att exploatera och suga ut jorden i den kortsiktiga profitens intresse och förespråkade istället ekologisk odling. Speciellt intresse ägnade Kropotkin den intensiva lokala trädgårdsodlingen och de odlingstekniker som praktiserades av bl.a. Paris trädgårdsmästare, några av sin tids mest ekologiskt integrerade och tekniskt utvecklade former av agroindustriell produktion (8). Dessa kunde på små begränsade ytor i Paris tillgodose en omfattande del av stadens befolkning med färsk frukt och grönsaker och värmdes under de kalla vintrarna upp av underjordiska värmesystem och artificiellt ljus som Kropotkin slutligen hoppades skulle drivas av lokala, förnyelsebara och alternativa energikällor som sol och vind (9).

Dessa visioner försökte anarkisterna under revolutionen i Spanien 1936-39 applicera praktiskt i omfattande skala när de fick möjlighet. Trots att de snart tvingades se revolutionen gå förlorad, krossad av de kombinerade krafterna från de auktoritära kommunisterna, fascisterna och den internationella handels och vapenblockaden lyckades de i sina första praktiska steg i att försöka skapa ett rättvist och ekologiskt integrerat kollektivsamhälle initiera och implementera en serie omfattande åtgärder (10).

Bortom livstilismen – ekologi och klass

Livstilism åsyftar de som är av uppfattningen att en omvälvande social förändring kan uppnås om vi bara ändrar våra levnadsätt, konsumtionsvanor och på vilka sätt vi relaterar till andra individer. Självklart är det av betydande intresse för revolutionärer att granska sig själva och försöka förändra sina sätt att leva för att exempelvis bekämpa rasism, sexism och homofobi. Men i sig själv är det inte tillräckligt. Livstilismen vilar på en individualistisk grund som förstärker föreställningen om att samhället idag är uppbyggt av individer som besitter riktiga valmöjligheter. Som om alla kan välja om de lönearbetar eller inte eller vilket jobb de har. För anarkistiska kommunister är den individuella friheten av avgörande betydelse, men garantin för denna frihet ligger i allas sociala frihet. Så länge vi lever i ett klassamhälle organiserat för en liten elits intressen – den styrande klassens – är majoritetens - arbetarklassens valmöjligheter i hur de lever sina liv starkt begränsade. Vi tvingas uföra tråkiga, meningslösa, ohälsosamma, och tunga arbeten för chefsklassen, samtidigt som vi förnekas inflytande och reduceras till konsumenter och producenter.

Direkta massaktioner och arbetsplatsorganisering är nödvändigt för att till slut avveckla kapitalismen och staten. Bara arbetarklassens revolutionära självaktiva kamp kan förpassa kapitalismen till historiens soptipp. Bojkotter och konsumentkampanjer kan visserligen ha en viss positiv verkan om de sammankopplas med arbetaraktioner och strejker, men den är ofta begränsad. Direkt aktion är vårt nödvändiga redskap för att slutligen förverkliga den sociala revolutionen. En effektiv kampmetod med en lång tradition, använd av arbetare ända sedan den industriella arbetarklassens framväxt. Då kunde det exempelvis resultera i förstörandet av gruvor och sabotage av maskiner. Former av motstånd som fortsatt fram till idag och omfamnats av stora delar av globaliseringsrörelsen, djurrättsrörelsen och miljörörelsen. Då individuella och isolerade aktioner, som visserligen ger viss tillfredställelse, ofta endast har en begränsad effekt måste vi, för att bli effektivare och intensifiera vårt motstånd, bättre samordna våra aktioner och börja organisera oss, på och utanför våra arbetsplatser. Kampen kan och måste föras på många plan - genom sabotage, vilda strejker, bojkottning, ockupationer m.m.

Vi behöver i vår omfattande klassanalys integrera ett miljöperspektiv då miljö idag och historiskt sett varit ett område präglat av klasskamp. Frågor gällande ägandet och kontrollen av jorden är i högsta graden fråga om klass. Även om miljökrisen hotar hela mänskligheten är det främst arbetare och fattiga som blir lidande av miljöförstörelsen och expropriationen av mark, vatten och ren luft. Det går att hitta flera exempel där arbetare framgångsrikt tagit till klassbaserade ekologiska aktioner. Ett exempel är när sjömän på 1980-talet genom sitt bojkottande av dumpningen av kärnavfall i havet lyckades tvinga den brittiska regeringen att överge denna policy (11).

Allianser mellan miljöaktivister och arbetare kan bidra till att ge oss fördjupad förståelse för klasskampen. Tyvärr har den radikala miljörörelsen ofta saknat ett klassperspektiv i sin analys, och haft inslag av paganism, mysticism, new-ageism och ibland en analys med människofientliga drag. Istället för att söka allians med arbetarna mot de som exploaterar både dem och naturen, har miljörörelsen tyvärr ofta distanserat sig från arbetarna. Men det finns flera exempel på framgångsrika allianser mellan arbetare och miljöaktivister (12). I brasilien skapade skogsarbetare på 80-talet en allians med ursprungsbefolkning och miljöaktivister för att stoppa markägare och företags massiva skövling av regnskog i Amazonas (13). Deras framgång ledde till att den fackliga aktivisten Chico Mendes mördades av hyrda lönnmördare i december 1988 (14). Direkta massaktioner (ockupationer, sabotage och regelrätta sammandrabbningar med (polisen) av stora delar av befolkningen i samhällen i tyskland och frankrike lyckades under 1980-talet stoppa bygget av en rad nya kärnkraftsverk (15).

Ett mer nutida exempel på samarbete mellan arbetare och miljöaktivister är det mellan det Nordamerikanska fackförbundet IWW och Earth First! (16) Ett samarbete som lyckats föra samman skogsarbetare och miljöaktivister i försök att rädda kvarvarande urskog och förena arbetsrelaterade frågor med ekologiska. En liknande allians skulle här kunna byggas mellan den radikala miljörörelsen och SAC Syndikalisterna.

Efter kapitalismen

Vår analys måste vara en kritik av alla maktrelationer och begäret att kontrollera och dominera. Det samhällssystem kapitalismen och staten skapat har inte mer att erbjuda oss än mer girighet, krig, fattigdom, svält, förtryck , alienation, förorening och naturförstörelse. Ett system som tvingar oss till inbördes istället för samarbete och inbördes hjälp. Om majoriteten av världens befolkning någonsin ska kunna få ett anständigt liv måste det ersättas av ett verkligt mänskligt samhälle som förmår att tillfredställa våra behov och önskemål.

Skapandet och formandet av detta nya fria och jämlika (anarkistiskt kommunistiska) samhälle innebär samarbete mellan jämlika och aktivt deltagande under och efter revolutionen.

Denna – transformationen av våra inbördes relationer - måste även gå hand i hand med en förändring i hur vi människor förhåller oss till andra former av liv: andra djur, växter och ekosystem. För skapandet av ett samhälle som hyllar betydelsen av mångfald och strävar efter att upprätta ett harmoniskt förhållande mellan kultur och natur. För detta förser oss anarkismen med de bästa förutsättningarna.

Revolutionen är nödvändig!

Sonida

Noter
1. Anarchist Federation, Aspects of Anarchism (Innehållet i denna pampflett publicerades ursprungligen i Organise! The Magazine of Revolutionary Anarchism 1990-1995), http://www.afed.org.uk/ace/ aspects.html.
2. Graham Purchase, Anarchism and Ecology, 1997.
3. Ibid.
4. Ibid.
5. Ibid.
6. Ibid.
7. Ibid.
8. Ibid.
9. Ibid.
10. Ibid.
11. Anarchist Federation, Ecology and Class – where there’s brass, there’s muck, http:// www.afed.org.uk/ace/april.pdf.
12. Ibid.
13. Ibid.
14. Ibid.
15. Ibid.
16. Graham Purchase, Anarchism and Environmental Survival, 1994. För mer info om IWW-Earth First! samarbetet besök www.iww.org.