Amnesti åt alla gömda flyktingar
- utlänningsnämnden skrotas men ger ingen upprättelse åt dess offer
Det har gått fyra år sedan riksdagen bestämde sig för att skrota Utlänningsnämndens sätt att avgöra huruvida en flykting är i behov av skydd eller inte, eftersom det inte ansågs tillräckligt rättssäkert. Att asylprocessen nu görs om är bra, men inte tillräckligt: Vi måste ge upprättelse åt dem som fått avslag i det gamla systemet och gått under jorden av rädsla för att avvisas till förföljelse. Låt de gömda flyktingarna stanna, uppmanar nätverket Ingen människa är illegal.
Både åklagare, advokat och domare
Från och med nästa år ska den som fått avslag på sin asylansökan av Migrationsverket kunna överklaga till en oberoende domstol. Den hårt kritiserade Utlänningsnämnden går i pension efter att alla partier utom socialdemokraterna underkänt dess asylbedömningar. Regeringen spjärnade emot reformen in i det längsta. Det var först hösten 2004, efter starka påtryckningar från miljöpartiet och vänsterpartiet, som regeringen till slut satte ett datum då övergången till det nya systemet skulle ske. Vi som arbetar för flyktingars rätt till asyl är glada över att systemet äntligen ska ändras. Som det ser ut idag är asylprocessen, precis som riksdagen slog fast, inte rättssäker. De svenska asylmyndigheterna fungerar idag som den asylsökandes åklagare, advokat och domare på en och samma gång. De står nämligen inte bara för asylutredningen, där den sökandes trovärdighet och skyddsbehov prövas och ifrågasätts, utan väljer även vem som ska föra den asylsökandes talan och beslutar därefter om flyktingen ska få stanna i Sverige.
Oberoende jurister
Asylprocesser handlar om enskilda människor, om deras högst individuella bakgrund och framtida trygghet. ändå tycks det nuvarande systemet konstruerat för att vara så opersonligt som möjligt. Den som fattar beslut i ett asylärende behöver inte möta den sökande någon gång under hela processen, och beslutsfattaren är inte heller den person som delger beslutet till den sökande. Detta är en av de saker som kommer att ändras när Utlänningsnämnden läggs ned och den som vill överklaga ett avvisningsbeslut kan vända sig till en riktig domstol. Det finns fler fördelar med att asylhanteringen flyttas till en rättssal. De som fattar besluten om vem som ska få stanna eller inte kommer att vara oberoende jurister och inte politiskt tillsatta tjänstemän. Det är positivt, tycker vi. Annars riskerar asylbesluten att följa politikernas agenda, när det som borde stå i fokus är flyktingarnas mänskliga rättigheter. Vi hoppas också att rättsväsendets principer kommer att färga av sig på asylprocesserna. Då skulle vi slippa läsa avslagsbeslut där Migrationsverket hänvisat till ”allmän kännedom” när de påstått att den plats som personen har flytt från inte är så tokig, trots allt. I en rättegång måste båda parter styrka sina påståenden bättre än så.
Offren för det gamla systemet
Anledningen till att vi fortfarande tjatar om detta, trots att regeringen redan har gått med på att skrota Utlänningsnämnden, är de tusentals flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar under det gamla systemet och som nu lever under jorden. Några av dem känner vi. De lever trångt, instängt och fattigt, utan trygghet eller rättigheter. Detta helt enkelt för att de riskerar för mycket om de återvänder. Oavsett hur mycket vi förändrar asylsystemet kommer dessa människor fortfarande att vara utestängda från samhället. Därför vill vi att riksdagen, som underkänt Utlänningsnämndens arbetsmetoder, även underkänner de avvisningsbeslut som tvingat dessa flyktingar under jorden. Vi vill också att denna amnesti omfattar alla som lever utan papper i Sverige idag. även de som aldrig gett sig till känna för myndigheterna i vetskapen om att det är näst intill omöjligt att få stanna här. De papperslösa har inte rätt till sjukvård eller utbildning. Utan ett svenskt personnummer är de hänvisade till svartjobb utan vare sig minimilön, arbetssäkerhet eller pension. Deras barn förvägras rätten att gå i skola och att leva ett normalt liv med vänner och lek.
Rätten att söka och få skydd undan förföljelser har slagits fast i Flyktingkonventionen och i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Sverige har undertecknat båda och är därmed skyldigt att ge asyl till den som behöver en fristad. Migrationsminister Barbro Holmberg och andra som försvarar Sveriges asylpolitik säger ofta att allt färre av dem som söker skydd i Sverige har verkliga asylskäl. Vad som sällan nämns är att det är svenska myndigheter som tolkar FN:s flyktingbegrepp och därmed aktivt styr hur många som erkänns som flyktingar. Det stämmer att andelen asylsökande som beviljas flyktingstatus sjunker dramatiskt, men handlar det verkligen om att färre är ”riktiga” flyktingar? Svaret kan lika gärna vara att tolkningen blivit allt mer restriktiv. Någon ”objektiv” mätning av vilka som är flyktingar, det vill säga har asylskäl som berättigar till ovillkorligt skydd i vårt land, finns inte.
Kampanj för att utestängda ska släppas in
I Nätverket Ingen människa är illegal ägnar vi, tillsammans med ett antal andra människorättsorganisationer, politiska partier, utomparlamentariska grupper och engagerade privatpersoner, år 2005 åt kampanjen för att alla gömda och papperslösa ska få uppehållstillstånd i och med övergången till det nya asylsystemet. Det finns fler än vi som tycker att en allmän flyktingamnesti är en bra idé. ärkebiskop K G Hammar skrev om det i sitt julbrev och företrädare för samtliga riksdagspartier (utom socialdemokraterna) har yttrat sig för amnesti, liksom SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, MUF: s ordförande Johan Forsell och KDU:s Erik Slottner. Vi hoppas att fler ansluter sig. Med en bred front för en human svensk flyktingpolitik kan vi se till att de som idag är utestängda från samhället släpps in och att asylfrågan präglas av en vilja att värna mänskliga rättigheter istället för av misstänksam nationalism och byråkrati.
Ingen Människa är Illegal
